När två kan med varann sympatisera
Ty näsan kräver retning och motion
Och prosan framstår nu som ändstation
Narcissens doft förmår paralysera
Men snart en bris begynner kulminera
I londonsmoggens fräna inversion
Att resa till en storstadsregion
Och maskar, kvalster gör er snabbt till lera
I stadens smuts man tvingas få logi
Som rymmer allt - ja, så blir versen fri
Där dryck och tango blir till ritual
Nu läsaren får se det här konkret
Slut för i dag, tyvärr, blir sagt diskret
Ty annars är man torr och ej global